Seriedressyr.

Idag var det seriedressyr på Surf, jag var dit med Okuma och KC, min underbara sambo gjorde det hela möjligt genom att köra dit KC och han både lastade och lastade ur själv.
Himmel vilken tur jag har som har honom!

KC skötte sig eg över förväntningar, han blev som väntat spänd inne på banan men det kändes helt klart värre än vad det såg ut, iaf när jag tvärkollade igenom filmen.

Fick två 7:or så vi är på rätt väg iaf, och kommentaren var
"Mkt prydligt ekipage! Du rider fina vägar och lugnar din häst på ett fint sätt, Ni ser ut att trivas ihop"



Kortare filmsnutt på galoppdelen. Längre film mest troligt senare, dock är det något fel på kameran, därför den är så mörk.


Okuma har varit ännu mer otålig och kinkig än vanligt, kunde absolut inte stå still, fick för sig att Argos (en ponny på framridningen) var totalt livsfarlig efter en stunds skritt.
Okuma blir väldigt lätt uttråkade och extremt otålig när inget händer, så då för att göra det lite mer spännande så blir han "rädd" för vissa saker, saker som försvinner så fort som han får börja jobba.
Med Okuma så skippade jag helt galoppdelen, vi fick tre 7:or på travdelen och även där så är vi helt klart på rätt väg.
Kommentaren var
"Travprogrammet riktigt trevligt. Ni ser ut att trivas ihop och är riktigt prydliga"

Jag är nöjd, båda två var ridbara och visst, vi har en lång väg att gå innan det blir någon % att tala om.
Med KC blev det 46,90% och Okuma 42,41%.
Det komiska är att dom fick bättre resultat på deras första LB:1 än vad Prisse fick på sin första.


Fick höra beröm från flera håll att min sits är trevlig, det är alltid kul att höra, dock så är jag inte helt nöjd, man kan alltid bli bättre och det jobbar jag mot hela tiden.

Huvudsaken man har en önskan om att vilja förändra och förbättra, vilja lära sig.
Kunna ta till sig saker, då har man kommit en bit påväg.