När jag kommer dit så var det bokat, 65% PONNYhoppning!
Kände redan då att det här inte alls skulle fungera men tänkte att jag gör det bästa av situationen.
Okuma var skvättigare än nånting!
Allt var livsfarligt, 2 små ponnyer (B/C) var tydligen monster som äter såna som Okuma till frukost! Eller i detta fall, kvällsmat.
Det var iaf otroligt bortkastad tid och gav upp så fort jag kunde.
Så otroligt bortkastad tid, hade jag vetat att det skulle vara ponnyhoppning hade jag självklart aldrig åkt dit.
10 mil i onödan + all tid.
Danne har iaf skottat ridbanan nu ikv så där red jag KC efter att jag hade kommit hem igen.
Nu är hästarna nattade och Prisse har för andra gången idag fått transporttränas, nu ikv vek vi igen bakdörrarna och han var lugnare än igår kväll.
Det verkar som att han har gått och blivit bredåkare, riktigt hur det kommer sig vet jag inte alls.
Jag hoppas att efter en massa träning att han kan åka smalt i framtiden igen.
Nu är alla framsteg positiva framsteg!
Dagarna går verkligen fort, kl är snart 23.30 och 04.00 ringer väckarklockan igen.
Tiden flyger iväg!
Fattar inte hur du orkar Hanna!! Man känner sig rätt kass själv som tycker det är jobbigt att typ träna, fast det är det enda man gjort på hela dagen annars har man bara legat i soffan!
SvaraRaderaBrukar tyvärr oftast vara så att har dom engång blivit bredåkare så är dom det, och vet man att dom är det så är det lättare att undvika skador:)
SvaraRadera