Dr Jekyll and Mr Hyde

Så kan man nog beskriva mina hästar, spec Prisse just nu iaf.

I söndags var jag ute på en helt underbar uteritt med Prisse, i måndags fick han vila och igår var det dags för ett pass på banan, med fokus på att hitta våran borttappade skritt (jag hävdar att den finns nånstans längs Lyckselevägen!), iaf jag red vägarna som innehåller skritt i C2 och B1, spec C2, då jag vill ha mer tydliga övergångar, som det varit på sista tävlingarna så har det varit en halvok övergång från trav till skritt för att sedan bara smygas igång till trav, därav ingen tydlig markering att "nu börjar vi skritta/trava), vilket drar ner poängen.
Så jag red linjen (konstig snett igenom) och bröt av till skritt för att sedan skritta tills vi hade en skritt att tala om, då först gjorde jag en övergång till trav och gjorde om övningen i nya varvet.
Till en början fick vi skritta läänge innan vi hittade något vettigt sen blev det bättre och bättre men jag skrittade ändå ut till spåret minst. Just för att han inte ska lära sig att det kommer trav direkt.

Sen helt plötsligt när jag skulle görasista hörnpasseringen innan diagonalen, så går han helt mot min höger skänkel och går till höger så fort jag lägger till den.
Inte ok, så jag blir lite bestämd och helt plötsligt är vi vända åt andra hållet, på bakbenen och jag har båda armarna runt hans hals, när vi landade var vi på andra sidan av kortsidan, alltså 30 m bort.
-Jaha tänkte jag, vart kom det därifrån?!
Försökte återigen samma visa dock lite lugnare protest vi höll oss iaf i närheten av hörnet den här gången.
Sen försökte jag ta bara hörnpasseringen i skritt och med fokus på att han skulle ta min höger skänkel. Gick någorlunda genom hörnet för att sen bli galopp på stället på långsidan, Okeeej?!
Sen fick jag iaf en ok hörnpassering i skritt och red vägen och började trava när jag kom ut på motsatta långsida, då gjorde vi övningen i andra varvet, funkade helt ok, sen när jag kom till det där hörnet igen, så var jag beredd men lite passiv då jag inte ville göra en stor grej av det, och han sköter sig klockrent några vändor för att sen få ett utbrott till, som jag visserligen fick ordning på mkt snabbare än gången innan men man blir ju aningens fundersam.
Det var inget direkt fysiskt ansträngande jag bad honom göra, iof så kan det ha varit lite jobbigt för huvudet då han var tvungen att tänka lite, det blir ingen trav förrän han skrittar godkänt.

Idag var planen uteritt med samma tänk som gårdagen, trav, skritt, trav.
Skrittade över åkrarna på långa tyglar och bara njöt, plaskade genom en mindre sjö (det blir alltid översvämning på en stig när det regnat kraftigt) och han tog inte ens snabbare kliv genom "sjön".
Väl ute på byvägen började jag jobba honom lite i skritt, böjde och fick lös höger sidan (funkade utmärkt) började trava och jobbade vidare , uppför en backe tänkte jag ta en hö gallopp, det blev två vänster fattningar (som jag tar på mig, var inte tillräckligt noggrann) sen en helmysig högalopp uppför backen.
Sen började vi med övergångarna och mot slutet så fick vi till otroligt bra övergångar där han klev på framåt i skritt direkt och började trava direkt jag bad honom igen.

Alltså, igår var han knas och idag var han helt underbar! Hela inställningen till jobb idag var guld.

Okuma fick skrittas på banan idag, satt rejält fast i högersidan och han hade bestämt sig för att inte acceptera att jag försökte lossa honom.
Precis sekunderna innan mina benmuskler gav upp så gav han sig och vi båda kunde pusta ut (mest jag)!

Det faktum att det är helt underbart väder idag gör inte saken sämre!
Jag hittade förresten Prisses täcke som han tog av sig i måndags, det snurrar runt i tvättmaskinen nu.