Träning och motivation!

Nu har jag ridit för Marc 4 ggr (2 ggr per häst) och jag gillar det, verkligen gillar det.
Jag har varit/är toknöjd med att rida för Pia åxå men det underlättar verkligen att kunna träna i Sikeå och intresset att ta ut Pia har varit rätt svalt.
Nu efter dom här tillfällena vi haft ute Marc känns det som att det kan bli bråk om platserna, vi kanske måste ta ut han oftare helt enkelt ;)

Första passet med Prisse fick vi i huvudsak jobba med skritt och trav, lite öppnor och skänkelvikningar, fick några aha upplevelser om varför jag gjorde vissa saker, då jag ist för att hjälpa bara låste rörelsen för honom och Prisse behöver all stretching och mjukgörande han kan få.
Dagen efter träningen var jag så peppad på att rida och att bryta mina vanor och det slutade i förvirrad/frustrerad ryttare som inte hade så långt till tårarna, oj att jag kände mig värdelös.
Sen har vi jobbat vidare med samma tänk och visst har det blivit skillnad på hästen alltid, han känns mjukare och så mkt trevligare.

Andra passet med Prisse checkade vi av lite och han tyckte verkligen att det märktes att vi hade jobbat med mina/våra brister, det här passet jobbade vi med fattningarna och dom har ju verkligen varit ett problem, antingen exploderat eller fel galopp ja, det har inte varit särskilt bra, dock tycker jag ändå vi har kommit en bra bit själva och de vi fick hjälp med nu var den där sista pusselbiten, kändes det iaf som. för en gång skull så väntade han verkligen på mig och tog inte saken i egna hovar ;)
Han satt upp en sväng på Prisse och kände på honom lite i skritten, Prisse överraskade och betedde sig hur coolt som helst!
Han såg inte ens lite spänd ut när han satt upp, i vanliga fall blir hela han som en fiolsträng och det brukar se ut som "nu dör jag, nu dör jag".

Första passet med Okuma var fokus på att få honom att inse att bettet inte är tillför att göra illa honom eller dyl (jag är verkligen inte en sån som rider med styrka/hård hand och han har fina tänder så det är något som sitter i huvudet på honom och som mest troligt alltid kommer att finnas där, med tanke på hans ålder) Vi jobbade med skritt-trav övergångar och mot slutet fick vi till en riktigt trevlig avslappnad trav.
Det har vi jobbat vidare med och det har verkligen gått uppochner.
Andra passet red Marc en stund och jag måste bara låta honom trava, hitta takt och tempo och vara mjuk (som alltid) och snabb i mina korrigeringar, han får inte dyka och han får inte hänga sig.
Han kan verkligen vara snygg min lilla bruna, faktiskt så förvånade det mig att ingen av mina småpluttar såg små ut när han red, för 162 cm och 156 cm över marken är inte särskilt stort, mkt behändiga strl tycker jag ^^

Nu har vi två pass till inbokade i Oktober så det blir till att jobba vidare här hemma och förhoppningsvis visa upp framsteg tills dess.

Jag är toknöjd iaf!

Perfect is the enemy of good!