Protester

Det känns som att historien upprepar sig, fast den här gången känns det på nåt sätt bra.
Efter att jag tränat några veckor för Pia i somras och det gick bara spikrakt framåt så tyckte jag helt plötsligt att han satt fast, att han protesterade hejvilt och jag visste inte vad jag skulle göra, jag var så deppad, det hade ju gått så bra.
Himla tur att jag hade Matilda där som stöttade och kände igen sig i alla våra upp och nergångar.

Nu var det ett tag sen jag kände det men efter förrförra passet, när vi klev upp ytterligare ett kliv och började kräva mera.
Så har känslan kommit tillbaka, Prisse känns stel och protesterar.
Den här gången känns det inte alls lika hemskt, det är naturligt, han är inte dum och det är jobbigt för honom.
Igår var jag iväg till VRF för att träna för Pia , red bla igenom programmet jag ska rida imorgon och fick höra , "om ni gör det så bra som ni kan göra det på träning så ligger ni en bit över 60% men han gör inget gratis och är inte förlåtande så går det dåligt kan det lika gärna bli 47%.
Och så känns det faktiskt, funkar det så funkar det riktigt bra, failar det så gör det det ordentligt.

Men det ska iaf bli kul att tävla en sista gång innan det officiellt är vinter, för så känns det.
Kan hända att han får spader av att vara inne i ridhuset åxå, den som lever får se.

Idag ska det iaf bara bli en mysstur utan några större krav, känns som att vi båda behöver det.

Måste fundera på när jag ska lägga in nedtrappning och vila åxå, det lutar åt vila i Jan/Feb nångång, har inte bestämt mig för hur länge.
Det har hänt massor sista 6 månaderna och han behöver nog få ta det lite lugnt.