31/10-11

Det mesta har gått bara bra sen sist jag skrev, Okuma förvånar mig genom att stå som ett ljus i sjukhagen, det var nog en bra idé att sätta hagen inuti den stora hagen, så han har Prisse någorlunda i närheten.
Han är dessutom snäll att promenera med, vilket är mkt skumt!
Okuma har aldrig någonsin klarat av vila på ett bra sätt, vila är inte hans grej helt enkelt.

Prisse sköter sig rätt bra, i fredags var jag in till Surf med honom, red lite och sen fick Matilda prova honom.
Jag tycker det fungerade rätt bra, hon lyssnade på vad jag sa man fick och inte fick göra, var lite komiskt när Matilda tappade ena stigbygeln och det slutade med att jag fick ta stigbygeln och stoppa tillbaka hennes fot i den, Prisse uppskattade inte att hon ändrade vikten så mkt som behövdes för att få tillbaka den själv.
Men jag gillar Matilda ridsätt och inställning så jag ser framemot att hon provar honom lite mer nån fler gång :)

Detta är saxat från Matildas blogg,
"Sen fick jag göra något oväntat ikväll. Fick nämligen prova Hannas häst Prisse. Han var faktiskt rolig och tror både han och jag överlevde! ;) Han var dock himla känslig och svår, så fick verkligen ta fram de yttepyttesmå hjälperna! Hoppas jag inte gav honom några men Hanna! (A)"

Jag minns i början när jag hade Prisse, jag kunde inte klappa han på halsen (om jag satt på honom) utan att han blev spänd som en fiolsträng, satt man lite "fel" så studsade han iväg som en gummiboll, nu mer så tycker jag han oftast känns som en trygg vän, visst när han har sina protester så är det väl inte alltför roligt, men jag vet att han aldrig någonsin skulle göra något för att vara elak.

Idag var han dessutom underbar! Det var strålande sol, jag bestämde mig för att rida på ängen bredvid hagarna, den sluttar svagt uppåt är stor och den badade i solsken.
Det hade alltså varit en perfekt dag för en fotografering, insåg även när jag skrittade fram att vi matchade perfekt åxå, blå väst, röda ridbyxor och blått schabrak med rött och vitt kantband.
Plus det faktum att han kändes så otroligt maffig!
Jag fick leta fram mina sovande magmuskler och jobba för att sitta ordentligt, efter en stund så provade ni några mellantraver som kändes rätt ok, det finns en hel del kvar innan dom blir riktigt bra men vi är påväg.
Sen tog vi en alldeles perfekt hö fattning, som jag väntat! Hoppas bara det inte var en tillfällighet ;)

Nu ikv har Danne varit iväg och hämtat 15 stora spånbalar, så nu bör spånet räcka ett tag iaf.

Nu blir det sova för min del, har en förkylning som kom som en blixt från klar himmel imorse och den blir inte bättre :/ .

Trött!

Jag ställde väckaren lite tidigare imorse för att hinna mocka innan jag åkte till jobbet.
Båda hästarna skulle få stå inne idag.

Jag har en Wakeup-lampa som tänds 30 min innan man "ska vakna" för att man ska vakna behagligt , mkt bra grej förresten!
Iaf jag hade ställt väckaren på 03.45 för att hinna med, meeen jag vaknade 03.15 när lampan tändes lite svagt.

Kan säga att det har varit en rätt tung dag idag, och när jag kom hem så var det bara å ställa sig och mocka igen.
Sen var det dags för sjukhagebygge, tänkte jag skulle bygga den i stora hagen så dom är nära varann, då borde Okuma hålla sig lugnare, så jag släpar med ett spett, en stege (en sån som man kan fälla ut och inte behöver stöd av nåt annat) 4 stolpar (stolparna är 2,50m höga) och en slägga.
Himmel att det gick tungt, det är ju inte direkt som att jag är ovan med att använda slägga, eftersom det gör jag dagligen på jobbet, men det märktes verkligen att jag var trött.
Men iaf, dom är på plats och Okuma fick vara ute i 1½ timme ungefär på em.
Vill inte börja med att släppa ut han i en ny, liten hage i kolsvart mörker imorgon.
Det kändes inte som en god idé, nu vet han iaf vad som väntar honom.
Det bästa av allt, han hade varit stilla!

Prisse skrittade jag en stund barbacka, lite skänkelvikningar men rätt kravlöst överlag.

Nu ropar sängen på mig!

Sjukhage

Nu blir det en deppig liten Okuma ett tag framöver, det var som jag trodde, kotsenskideinflammation igen...
Den här gången ska han inte få tillbaka den!

Han blev behandlad med tuppkam/kortison blandning samt fick en allmänverkande kortisonspruta.

Måste se till så han inte springer så förbenat i hagen framöver, besvärligt med bara två hästar.

Men han är inte halt och har inte varit det av det här, vet tyckte han rörde sig fint och tog för sig ordentligt.

Nu blir det sjukhage 2 veckor och promenader en gång per dag i 30 min.

Nu ska jag ta in Prisse som nog inte förstår varför han står ensam ute i mörkret medans Misen är inne. Får se ifall jag tar in nån av småpluttarna imorrn för att hålla Misen sällskap eller om Prisse åxå får stå inne.

Finaste finaste guldklimpen!

Det är min Okuma det!

Efter att ha ridit ut en sväng me Prisse och joggat i en låg form så skrittade jag Okuma på banan, underbara underbara häst!
Supersnäll och helt underbar var han.

Imorgon ska vi till vet för att än en gång kolla upp gallan, och för att få han bättre till mods så tänkte jag att jag skulle skritta han lite idag och det var nog lika uppskattat från båda håll!

Eller, jag ska se hur den är imorgon bitti och sen ringa till vet, för sista dagarna har den blivit "finare" och nu ikv var den som vilken galla som helst..

Hmm ja vi får se vad som händer.

Fasiken åxå!

Igår när jag gick o la mig så är jag helt övertygad om att jag la båda mina BOT handledsskydd på byrån, imorse fanns bara ena där!

Jag DÖR utan dom!

Mina älskade Back On Track handledsskydd :(

Officiellt vinter.

Jepp, nu är sista tävlingen gjord.

Blev bara en klass, då det bara var en klass som var lokal, LB:2.

Som vanligt är inte framridningar våran grej, för mkt hästar och rörelse helt enkelt.
Väl inne i stora ridhuset så krympte Prisse till ponnystorlek och var såå nervös.
Han trodde att domarbordet och läktaren skulle äta upp honom, svälja honom levande.

Jag försökte så gott jag kunde men det var inte särskilt lätt, känslan var ungefär som att sitta på en bomb som när som helst skulle explodera...
Vi fick 55,33%.

Bjuder på en video av sisådär kvalité. Det blir bättre efter en stund.



Men jag är ändå ganska nöjd, en förbättring på 5% sen sist jag red det och OM jag bara fått honom avspänd så hade det blivit så mkt bättre, men det kommer väl.
Det är första innetävlingen för oss på 2 år.

Protester

Det känns som att historien upprepar sig, fast den här gången känns det på nåt sätt bra.
Efter att jag tränat några veckor för Pia i somras och det gick bara spikrakt framåt så tyckte jag helt plötsligt att han satt fast, att han protesterade hejvilt och jag visste inte vad jag skulle göra, jag var så deppad, det hade ju gått så bra.
Himla tur att jag hade Matilda där som stöttade och kände igen sig i alla våra upp och nergångar.

Nu var det ett tag sen jag kände det men efter förrförra passet, när vi klev upp ytterligare ett kliv och började kräva mera.
Så har känslan kommit tillbaka, Prisse känns stel och protesterar.
Den här gången känns det inte alls lika hemskt, det är naturligt, han är inte dum och det är jobbigt för honom.
Igår var jag iväg till VRF för att träna för Pia , red bla igenom programmet jag ska rida imorgon och fick höra , "om ni gör det så bra som ni kan göra det på träning så ligger ni en bit över 60% men han gör inget gratis och är inte förlåtande så går det dåligt kan det lika gärna bli 47%.
Och så känns det faktiskt, funkar det så funkar det riktigt bra, failar det så gör det det ordentligt.

Men det ska iaf bli kul att tävla en sista gång innan det officiellt är vinter, för så känns det.
Kan hända att han får spader av att vara inne i ridhuset åxå, den som lever får se.

Idag ska det iaf bara bli en mysstur utan några större krav, känns som att vi båda behöver det.

Måste fundera på när jag ska lägga in nedtrappning och vila åxå, det lutar åt vila i Jan/Feb nångång, har inte bestämt mig för hur länge.
Det har hänt massor sista 6 månaderna och han behöver nog få ta det lite lugnt.