31/10-11

Det mesta har gått bara bra sen sist jag skrev, Okuma förvånar mig genom att stå som ett ljus i sjukhagen, det var nog en bra idé att sätta hagen inuti den stora hagen, så han har Prisse någorlunda i närheten.
Han är dessutom snäll att promenera med, vilket är mkt skumt!
Okuma har aldrig någonsin klarat av vila på ett bra sätt, vila är inte hans grej helt enkelt.

Prisse sköter sig rätt bra, i fredags var jag in till Surf med honom, red lite och sen fick Matilda prova honom.
Jag tycker det fungerade rätt bra, hon lyssnade på vad jag sa man fick och inte fick göra, var lite komiskt när Matilda tappade ena stigbygeln och det slutade med att jag fick ta stigbygeln och stoppa tillbaka hennes fot i den, Prisse uppskattade inte att hon ändrade vikten så mkt som behövdes för att få tillbaka den själv.
Men jag gillar Matilda ridsätt och inställning så jag ser framemot att hon provar honom lite mer nån fler gång :)

Detta är saxat från Matildas blogg,
"Sen fick jag göra något oväntat ikväll. Fick nämligen prova Hannas häst Prisse. Han var faktiskt rolig och tror både han och jag överlevde! ;) Han var dock himla känslig och svår, så fick verkligen ta fram de yttepyttesmå hjälperna! Hoppas jag inte gav honom några men Hanna! (A)"

Jag minns i början när jag hade Prisse, jag kunde inte klappa han på halsen (om jag satt på honom) utan att han blev spänd som en fiolsträng, satt man lite "fel" så studsade han iväg som en gummiboll, nu mer så tycker jag han oftast känns som en trygg vän, visst när han har sina protester så är det väl inte alltför roligt, men jag vet att han aldrig någonsin skulle göra något för att vara elak.

Idag var han dessutom underbar! Det var strålande sol, jag bestämde mig för att rida på ängen bredvid hagarna, den sluttar svagt uppåt är stor och den badade i solsken.
Det hade alltså varit en perfekt dag för en fotografering, insåg även när jag skrittade fram att vi matchade perfekt åxå, blå väst, röda ridbyxor och blått schabrak med rött och vitt kantband.
Plus det faktum att han kändes så otroligt maffig!
Jag fick leta fram mina sovande magmuskler och jobba för att sitta ordentligt, efter en stund så provade ni några mellantraver som kändes rätt ok, det finns en hel del kvar innan dom blir riktigt bra men vi är påväg.
Sen tog vi en alldeles perfekt hö fattning, som jag väntat! Hoppas bara det inte var en tillfällighet ;)

Nu ikv har Danne varit iväg och hämtat 15 stora spånbalar, så nu bör spånet räcka ett tag iaf.

Nu blir det sova för min del, har en förkylning som kom som en blixt från klar himmel imorse och den blir inte bättre :/ .